2009: En kräfta fångad i Umeälvens nedre delar, utsättningar i Lillån.
Rapporter och iakttagelser indikerade att flodkräftbeståndet minskat kraftigt i Umeälvens nedre delar. Där det under mitten av 2000-talet fångades kräftor uteblev fångsterna i princip helt. Därför inventerades flodkräftbestånden i Umeälvens nedre delar under 2009. I elva lokaler från Sandskär upp till Stornorrfors damm provfiskades med sammanlagt 475 burdygn. Endast en kräfta fångades (Stornorrfors). Som kompensation för verksamhet i älven (Botinabanan och schaktning vid älvbrinken vid Tegs äldrecenter) sattes 1250 flodkräftor ut i Lillån vid Öns södra och norra spets.
2010: Inga kräftor fångade i Umeälvens nedre delar.
Under ett dygn i början av augusti 2010 genomfördes kräftprovfisken i Umeälvens nedre delar vid Ön (50 burar), Tegsbron (25 burar), kyrkbron (25 burar) och Öbacka (10 burar). Detta bl.a. för att följa upp utsättningen gjord under 2009. Ingen kräfta fångades och kräftpesten misstänktes som en möjlig orsak till frånvaron av flodkräftor.
2011: Kräftpest konstaterad i Umeälvens nedre delar samt i Spöland.
Umeå kommun, projektet Från Kust till Fjäll, Länsstyrelsen i Västerbotten och fiskerättsägare i Umeälven samverkade i ett försök att detektera ev. kräftpestförekomst i Umeälvens nedre delar. Veterinärmedicinskt godkända flodkräftor av Umeälvsursprung köptes in. Kräftorna sumpades enskilt i burar under sommaren med en god spridning över älven på tidigare kända kräftlokaler. Fiskerättsägarna skötte tillsyn av sumpar var 3-4 dag. Åtta döda kräftor skickades sedan till SVA och det visade sig att alla hade kräftpest. Då kräftpest nu var konstaterat i nedre delen av Umeälven förklarade Länsstyrelsen i Västerbotten området mellan regleringsdammen i Norrfors och havet som kräftpestsmittat. Beslutet innebär att inga kräftor får fångas i området samt att redskap, båtar m.m. inte får föras ut ur området utan att först desinficeras. På våren 2012 konstaterades att den flodkräfta som en privatperson boende i Västra Spöland fann död vid sin brygga 2011 bar på kräftpest.
2012 Inga kräftor fångade i Spöland med närområde, sumpade kräftor ej smittade
Med anledning av den kräftpestsmittade kräfta som hittades i Västra Spöland 2011 provfiskades närområdet under 2012 med 60 st. kräftburar i respektive lokal (Fig. 1). Endast fyra kräftor fångades och detta i en bur som sattes längst uppströms i undersökningsområdet i Vindelälven (lokal 11). Dessutom sumpades 15 flodkräftor inköpta från en odling i Skellefteå. Ingen av de 15 sumpade kräftorna visade sig ha erhållit kräftpest. Möjligen skedde ett stort utbrott av kräftpest under 2011 (alla sumpade kräftor fick smittan under det året), vilket kan ha slagit ut stora delar av beståndet. Förutsättningar för höga koncentrationer av svampsporer under 2012 kan därför ha varit lägre än 2011, då färre värddjur funnits i området.
2013: Nya insatser för att lokalisera smittkällan och utökat kräftpestområde
Under sommaren och hösten kommer ansträngningar att göras i primärt syfte att lokalisera källan till kräftpesten. Enligt länsstyrelsen bedömning är det osannolikt att smittan kommer från något annat än olagligt utplanterade signalkräftor i eller uppströms det område inom vilket smittan konstaterats (från havet upp till övre delen av Vännforsen). Både provfisken i syfte att fånga signalkräftor men även inventera flodkräftor samt sumpning av osmittade flodkräftor kommer att genomföras. Liksom tidigare år önskar länsstyrelsen att det goda samarbetet med berörda fiskevårdsområden kan fortgå. På grund av att smittan nu hittas längre uppströms än tidigare kommer det av länsstyrelsen förklarade kräftpestområdet utökas till att preliminärt gälla från havet upp till kraftledningen just uppströms Vännforsens forsnacke i Vindelälven (Fig. 1) och i Umeälven upp till kraftverksdammen i Pengsjö.Under sommaren och hösten kommer ansträngningar att göras i primärt syfte att lokalisera källan till kräftpesten. Enligt länsstyrelsen bedömning är det osannolikt att smittan kommer från något annat än olagligt utplanterade signalkräftor i eller uppströms det område inom vilket smittan konstaterats (från havet upp till övre delen av Vännforsen). Både provfisken i syfte att fånga signalkräftor men även inventera flodkräftor samt sumpning av osmittade flodkräftor kommer att genomföras. Liksom tidigare år önskar länsstyrelsen att det goda samarbetet med berörda fiskevårdsområden kan fortgå. På grund av att smittan nu hittas längre uppströms än tidigare kommer det av länsstyrelsen förklarade kräftpestområdet utökas till att preliminärt gälla från havet upp till kraftledningen just uppströms Vännforsens forsnacke i Vindelälven (Fig. 1) och i Umeälven upp till kraftverksdammen i Pengsjö.
För ytterligare information kontakta:
Stefan Larsson, Länsstyrelsen i Västerbotten, Naturvårdsenheten
Storg. 71B, 901 86 Umeå
Tel: 090-10 72 12 / 070-326 76 16
E-post: stefan.s.larsson@lansstyrelsen.se
En svamp orsakar kräftpest
Sjukdomen kräftpest orsakas av en parasitisk svamp som är specifik för sötvattenslevande storkräftor. Kräftpestsvampen har sannolikt sitt ursprung i Nordamerika. Den tillhör ett släkte vattensvampar som omfattar drygt 20 arter. Många av dessa arter är, liksom kräftpestsvampen, parasiter på en värdorganism och därmed starkt beroende av sin värd. Det är kräftpestsvampens förökningskroppar, zoosporer, som sprider pesten. De bildas på könlös väg. En smittad kräfta, levande eller nyligen död, avger zoosporer och smittar på så sätt andra kräftor.
Hur kräftpesten sprids mellan vattensystem kan ofta vara svårt att förklara. Troligen orsakas de flesta utbrott av att smittade signalkräftor förflyttas av människor. Vid förflyttning av fiskeredskap från ett vatten till ett annat kan smittade kräftdelar och zoosporer följa med och föra smittan vidare, om redskapen används utan föregående desinficering eller torkning. Ska kräftpestsvampen bli permanent förekommande krävs att signalkräftor finns närvarande, eftersom signalkräftan kan vara bärare av den parasitiska svampen utan att själv dö.